Haft sånna återfall nu att det inte är sant.. så trött på mig själv. Måste bättra mig, klarar inte av dtta sjuka jäkla beroende längre. fanfanfan. Vad gör man egentligen åt sånt här? Belönar sig själv när man klarar sig utan de? Jag vet inte längre... trodde jag va tillräckligt stark för att stå emot.
Fick ett återfall imorse, vet inte ens hur det gick till, tänkte inte. Men det var relativt litet och allt idag, typ. Klämde två finnar senare också, men inte mer än så. Orkar inte skriva något mer om det nu, behöver bara massa sömn.
Fick ett ganska rejält återfall idag.. Så besviken på mig själv, det gick ju så bra! Fast kan väl inte förvänta mig att det ska gå felfritt, det är ju nästan omöjligt att jag bara skulle kunna sluta. Och när jag väl hamnat i den där transen är jag så fast att jag drar upp halva ansiktet.. Åh. Imorgon ska det gå bra i alla fall, även om jag sätts på prov något enormt. Första dagen jag ska vara hemma precis varenda sekund sedan jag bestämde mig för att ta tag i detta och verkligen göra allt för att sluta. Inte hjälper det heller hur ful jag kommer känna mig med att röda märken och sår jag kommer ha från dagens misstag. Detta är verkligen svårare än vad man kan tro.
Ska försöka skriva ut lite bilder och skriva ner peppande citat och grejor för att hålla humöret uppe, det kan verkligen behövas. Vet annars inte hur jag ska hålla mig uppe, för så fort jag mår minsta lilla dåligt (vilket är typ alltid) ökar jag chanserna med 100% att få svåra och jobbiga återfall, något jag gärna undviker måste jag nog säga. Slut med choklad för den här veckan i alla fall, blir chai till frukost och mina milka kakor ska undan, ingen choklad i skolan heller. Bar liite på fredag/lördag i så fall. Klarar mig på lakrits.
Så nya tag, jag kan klara det här hur jobbigt den än känns och hur ont jag än har just nu.
Då va det två dagar sen jag bestämde mig för att sluta med min skinpicking, eller försöka rättare sagt.. Dagen har gått.. lite sådär. Inte så bra som igår men bara ett litet återfall, drog av kanske ett tiotal små hudbitar och rev upp några småsår så inte jätte farligt även om de va dumt. Men det är så svårt, känns som man fastnar i någon sorts trans, kan ju stå i timmar i den där transen och dra, riva, pilla och klämma. Oftast får jag små klara ögonblick ibland då tankar som "Vad hållet du på med?!" kommer, men de försvinner fortare än kvickt.
Imorgon är jag i alla fall iväg hela dagen nästan så borde gå bra.. det jobbiga är att jag inte får sminka mig och ska befinna mig runt hur många tjejer som helst i min ålder, har sån extrem ångest.
Då har första dagen med mitt löfte om att sluta med skipickingen gått. Och det har gått så otroligt bra! Inte rivit av en enda liten hudbit, klämt någonting eller ställt till det på något som helst sätt. Så glad att jag klarat första dagen. Trotts allt drog jag sönder hela ansiktet igår och mådde skit över hur allt såg ut så kunde mycket väl gått åt skogen idag. Kanske att det var för att jag knappt varit hemma på hela dagen, men känns ändå bra med lite positiv energi och så får jag väl fortsätta kämpa.
Undra hur lång tid det tar för såren jag redan har att läka.. Hoppas på mindre än en vecka i alla fall.
Försvann lite där ja.. men för att uppdatera er litegrann, eller mig själv rättare sagt, så i ungefär ett halvår skulle jag gissa på. Och det är bättre, inte bra, men bättre. Dock har jag ett problem, kan inte låta min hud vara, river och klämmer sönder den. Kan stå i timmar och hålla på..
Nu ska det vara slut på det. Inte en enda gång till, aldrig. Kände mig så fin innan idag, och så hamnade jag sådär lite för nära spegeln och nu ser jag bara sår över allt. Men det var sista gången, det lover jag, framöver blir det vatten och tvättning, bra mat och träning, ett exeplariskt liv. Jag kan göra det.