Little Miss Disgusting || Kampen mot acne

De två första veckorna har gått. Nu ska jag enligt tidigare användare sluta fjälla och det ska "börja gå mot det bättre". Skulle va på tiden tycker jag, acnen är waaaay worse än någonsin innan. Kinderna och hakan är värst, det gör riktigt ont och särskilt hakan har extremt mycket pormaskar nu. Pannan är småbucklig hela den, men gör i alla fall inte ont. Är också ganska trött på att så fort jag får minsta färg i ansiktet fjällas det bort, även om jag tycker jag fjällat ganska lite mot vad det beskrevs i häftet jag fick med...

 

Men nu är jag inne på vecka 3 och jag hoppas verkligen på förbättring! Skulle ju inte va fel att se lite bättre ut när skolan börjar nästa tisdag...

Ungefär samtidigt som jag gick in i vecka 2 fick min hud ett litet (stort) urbrott. Små, små, finnar fyller varenda liten yta i ansiktet och porerna som jag tyckte började bli färre har invaderat större delarna av det också. En del finnar är gula men de flesta är bara som små bölder utan öppning. Längsmed käklinjen är det ett flertal sörre gulnande böldliknande finnar.

 

Läste i häftet jag fick hem att de tydligen skulle bli såhär i början men att det skulle gå ner efter vecka 2. MEN MITT BÖRJADE JU VID VECKA 2?! Hoppades verkligen det skulle gått ner tills jag åker utolands nästa tisdag, men jag är tveksam. Bara det försvunnit innan skolan i alla fall...

Vissa dagar är det riktigt, riktigt dåligt. Då ser jag ut som en röd tomat med knottror i hela ansiktet. De är sällan gula som toppar, mer som bölder. Och det värsta är pormaskarna, de små vidriga svarta hålen som spridit sig över kinder, näsa, panna och haka och på väg ner mot käkbenet. Dessa finns alltid där och får mig att vilja dra en påse över huvudet.

De flesta dagar går att stå ut, men ibland vill inte tårarna sluta rinna och jag önskar att jag kunde slå sönder varenda spegel i huset. Det började så smått redan i 5an. Då var det inte så farligt, lite små finnar i pannan och pormaskar på kinderna. Ingenting jag inte klarade av. Genom 6an var det upp och ner, småfinnarna blev till större underhudsfinnar men vissa perioder fanns där ingenting. Sommaren innan 7an var allt perfekt, inte en finne, pormaskarna krympte och de var inte på långa vägar lika många! Men det var som det blev bättre innan de blev värre.

När 7an började så började även helvetet. Finnarna ploppade upp överallt och hela huden kändes ojämn och öm. Hur längre in på året det gick desto värre blev det. Min räddning blev 1 vecka på Gran Canaria på hösten och en på våren då solen lindrade acnen en aning. Jag testade alla "lågpris" märken man kan tänka, jag slutade med godis och snabba kolhydrater ett tag och jag testade att bara låta huden "vila". Ingenting funkade.

Det är inte alltid lätt att vara 14, när man ska börja 8an och har all press på sig och ens självförtroende är på noll. Jag insåg att jag var tvungen att ta tag i det, kunde inte ligga fler nätter och gråta rakt ner i kudden eller stänga in mig i mitt rum med persiennerna nerdragna så man inte såg mitt ansikte. Något ville jag göra och mediciner var för mig inget alternativ. Blev tipsad om Duac men var helt säker på att min hud inte skulle klara av en såpass uttorkande produkt. Istället åkte jag till en hudterapeut. Detta var exakt 1 vecka och 2 dagar sedan jag var där, lika länge sedan jag började med hudvårdsserien Exuviance som jag hoppas ska bli min räddning från det som förstört mitt liv. Här kan ni följa mig och min resa genom bra och dåliga dagar och se hur Exuviance funkar för mig.