Oj.. känns så konstigt att det redan gått mer än 10 dagar in i kuren. Men skönt! Läpparna är nu i kritiskt tillstånd, går inte att hoppa över en enda smörjning. Då är det kört. Även ansiktet är torrare, börjar få svårt att sminka mig och ingenting verkar ge tillräckligt mycket fukt utan att även tillsätta massor av fett. Har nu fått byta p-piller med och har inte riktigt samma fart på utbrotten nu, ligger nog på 2-3 nya finnar per dag ungefär. Förutom det har jag ett par dry-patches på kroppen, särskilt bröstet är värst, och jag har även märkt av en klar minskning i hur mycket energi jag har om dagarna. Värk i kroppen samt huvudvärk och känsliga ögon har jag känt av med. Mycket nu. Börjar nästan bli lite jobbigt och känner mig ganska känslosam. Tog bilder på hyn efter en vecka med förresten, de blev väldigt dåliga då jag hade bråttom men tänkte att jag kunde visa dem ändå.
Smörjar läpparna stup i kvarten, så de är faktiskt nästan mer återfuktade än i vanliga fall. Där ser man. Annars så finns det inte mycket att säga, ännu lite fler ömmande finnar. Alla under huden, underhudsfinnar och ärrbildande finnar är ju vardagsmaten här. På gott och ont. Lättare att sminka över, men gör galet mycket ondare. Samt att ärren är hemska, å andra sidan är det svårare att få roaccutan om man inte lider av ärrbildande acne. Hest av allt hade man väl såklart sluppit acnen i huvudtaget. Förresten, påtal om alla nya finnar så kom jag på att de kan bero på p-pillren då de har en tendens att bidra till min allt sämre hy. Frågan är om man ska orka byta eller köra på ändå. Vi får väl se.
Vad som börjar bli riktigt jobbigt dock är att jag är för torr för att sminket ska fästa, samtidigt som jag under dagen blir oljig så det nästan glider av. Och som om det inte vore nog rinner ögonen konstant, och lite rinniga ögon tål jag då de alltid varit överkänsliga, men all mascara ligger under efter en skoldag. Varför detta händer har jag ingen aning om, känns galet orealistiskt att det skulle ha med medicinen att göra.
Sedan jag tog bilderna i förrgår har det ploppat upp ett tiotal ömma finnar till. Inte det minsta roligt. Känns även lite surt om hyn ska bli ännu sämre det närmsta, särskilt runt dag 10 då jag av någon anledning lyckas ha massa roligheter inplanerade då. Hade ju varit kul att se acceptabel ut. Men men, vad ska man göra. Faktiskt så har jag förutom det lilla utbrottet i ansiktet upptäckt en sak till, dock osäker på om det beror på medicinen. Som nämnt innan lider jag redan av problem med många av de biverkningarna som roaccutan/isotretinoin har och då även torra läppar. Har ständigt spruckna läppar och haft så länge jag kan minnas. Idag har de i alla fall blivit såriga med, och varit torrare än vad jag upplevt dem på ett bra tag, inget jobbigt då jag är van vid båda grejorna men tänkte att det kunde vara värt att nämna. Annars inget nytt, som förväntat såhär tidigt i behandlingen.
Så var man inne på andra dagen. Har tagit mina två morgon tabletter och om en timme ungefär vankas det kvällsmat och den tredje tabletten ska intas. Förresten ska vi äta spenatpaj idag, vilket råkar vara min favorit. Kändes bra för har i övrigt haft en ganska dålig dag, ingenting jag ska prata mer om här dock men tänkte att det kunde vara bra att nämna i och med att de flesta som får roaccutan utskrivet har nog lik mig inte det stabilaste psyket. Och ibland räcker det med att veta att man inte är den enda som känner att världen då och då faller samman. I alla fall för mig kan det hjälpa. Men nog om det.
Jag tog ju "före-bilder" på min hy igår. Minns ärligt inte när jag tog ett kort utan smink sist, och blev ganska förskräckt. Inte för att vara sådan men har blivit ganska bra på att sminka över
det, tillräckligt för att min allra närmsta vän skulle utbrista "Men jag trodde ju hyn va BRA nu??" då jag visade bilderna. Jadu, så kan det vara. Har väl inte den grövsta formen av acne, och förhållandevis bra är det nu mot vad det kunde vara för något år sedan, men oavsett så vill jag ju inte se ut såhär.
De första 3 tabletterna är nu tagna och fy vad nervös jag känner mig. Men glad, glad att jag äntligen fått påbörja den här resan. Självklart märks ingenting än, hade ju varit väldigt konstigt om det gjorde det, utan får väl vänta till runt dag 10 innan biverkningarna kommer på riktigt om jag förstått det hela rätt. Det är även då uppblossningen brukar ha sin början. Går just nu alltså på 30mg och ska göra det i 1 månad och sedan öka till 50mg är tanken.
I alla fall så kan jag ju berätta lite om de rutiner jag startat med nu för att förhoppningsvis förbereda hyn en aning på vad som komma skall. Som sagt tvättar jag mig med mandelolja morgon och kväll. Oljan "baddar" jag sedan bort med hjälp av en blöt och varm frotehandduk. På kvällarna använder jag fortfarande epiduo salvan eftersom min läkare ansåg att jag kunde fortsätta med den i början av kuren, så får helt enkelt se hur länge jag klarar av den utan att bli allt för torr. Använder den även på bröstet men inte ryggen längre då det kliade så mycket att jag inte stod ut och när klådan inte hade avtagit efter 5 veckor gav jag upp.. Avslutar gör jag sedan med en fuktkräm från Mary Kay som jag har använt ett tag som test för min väns mamma, helt okej är den men tror knappast den kommer funka om några veckor. Händerna smörjar jag in med en handkräm från Elisabeth Ardens 8 hour serie och på läpparna varvar jag mellan 8 hour cream och locobase. Försöker även göra en vana av att dricka extra mycket vatten, satsar på ungefär 2,5 liter per dag. Mer än så har jag väl egentligen inte hunnit få in, förutom saker som jag alltid gör, exempelvis lägger en mask av kokosolja i håret. Det görs 1-2 gånger i veckan året runt hos mig, min absoluta favorit. Hoppas att detta ska hjälpa för att inte göra hårbottnen allt för torr den heller, har redan ganska ycket problem med torrhet över hela kroppen. Även ansiktet där jag är yttorr.
Tog lite bilder på hur hyn ser ut just nu efter att jag hade tvättat bort sminket, ska försöka lägga upp dessa imorgon så ni få se. Kan säga att jag inte känner mig helt bekväm med det, så jobbig och irriterad är den just nu.
Hej. Det var minst sagt ett tag sedan, och anledningen varför är både positiv och negativ. Tetracyklinkuren var drömmen, och har hållt på och äta i över ett och ett halvt år. Men tyvärr avtog effekten efter ungefär ett år så sista halvåret har acnen smugit sig tillbaka. Vilket känns hemskt. Har under senaste 2 månaderna behandlat med en salva som heter edpiduo samtidigt som jag gått på halvdos av tetracyklin, men då inga frmsteg har synts kommer jag imorgon att påbörja en roaccutankur istället. Är galet nervös. Går redan på p-piller som förvärrar min hy en aning också, så eventuellt blir det att byta sort vid nästa läkarbesök. Ska försöka ta lite bilder på hur hyn ser ut imorgon, så jag har något att jömföra med senare.
Redan nu har jag bunkrat upp med massor av återfuktande produkter då jag redan från början har problem med yttorrhet. Mandelolja kommer bli nya tvätten och sedan har jag även fått hem en locobase salva samt min favorit som är 8 hour cream från Elisabeth Arden, används flitigt på läpparna redan nu.
Allra mest orolig är jag nog för de vanligaste biverkningarna egentligen. Känns inte alls kul att bli ännu torrare, även om jag helt väntar mig att det kommer bli så, och även uppblossningen och håravfall ger mig ont i magen. Men ett halvår med det för en livstid utan acne känns som rätt beslut oavsett. Även om det inte är 100% försäkran att acnen inte kommer tillbaka. Faktiskt så finns det några saker till som oroar mig, som det faktum att jag aldrig blött näsblod och många som går på roa gör det dagligen, samt att eksem kan förvärras och jag har redan galet ont av det. Usch. Men positivitet är väl enda lösningen, jag ska ju äntligen äta roaccutan och har en chans att slippa acnen som förstör för mig dagligen, slippa den en gång för alla.
Wellwell, då var jag här igen. Hat hänt så mycket sen sist, tyvärr mest negativt dock. Testat lite nya grejor, nytt hudvårdsmärke bland annat. Även gjort en kur med syrabehandlingar. Men acnen är sämre än någonsin, och allra värst, mitt ansikte är bokstavligen fyllt av ärr. Så nu har jag bestämt mig för att skita i alla mina tankar om mediciner och hur mycket jag hatar det och testa en kur med tetracyklin. Började igår med det och punktbehandling med basiron. Hoppas på det bästa nu. Men om det inte funkar ska jag gå direkt på roaccutan, vilket helt enkelt måste hjälpa. Sen jobbar jag fortfarande på min skinpicking, går sådär. I mitt fall är varje litet framsteg värt mycket.
Har satt ett litet mål. Ska försöka klara mig ifrån all form av skinpicking i en hel månad, vilket är sjukt mycket för mig. Men som motivation har jag bestämt att om jag klarar det ska jag köpa mina drömskor när perioden är slut, sounds fair? Hoppas jag med denna lilla motivation kan klara det, hoppas det verkligen.
Haft sånna återfall nu att det inte är sant.. så trött på mig själv. Måste bättra mig, klarar inte av dtta sjuka jäkla beroende längre. fanfanfan. Vad gör man egentligen åt sånt här? Belönar sig själv när man klarar sig utan de? Jag vet inte längre... trodde jag va tillräckligt stark för att stå emot.
Fick ett återfall imorse, vet inte ens hur det gick till, tänkte inte. Men det var relativt litet och allt idag, typ. Klämde två finnar senare också, men inte mer än så. Orkar inte skriva något mer om det nu, behöver bara massa sömn.
Fick ett ganska rejält återfall idag.. Så besviken på mig själv, det gick ju så bra! Fast kan väl inte förvänta mig att det ska gå felfritt, det är ju nästan omöjligt att jag bara skulle kunna sluta. Och när jag väl hamnat i den där transen är jag så fast att jag drar upp halva ansiktet.. Åh. Imorgon ska det gå bra i alla fall, även om jag sätts på prov något enormt. Första dagen jag ska vara hemma precis varenda sekund sedan jag bestämde mig för att ta tag i detta och verkligen göra allt för att sluta. Inte hjälper det heller hur ful jag kommer känna mig med att röda märken och sår jag kommer ha från dagens misstag. Detta är verkligen svårare än vad man kan tro.
Ska försöka skriva ut lite bilder och skriva ner peppande citat och grejor för att hålla humöret uppe, det kan verkligen behövas. Vet annars inte hur jag ska hålla mig uppe, för så fort jag mår minsta lilla dåligt (vilket är typ alltid) ökar jag chanserna med 100% att få svåra och jobbiga återfall, något jag gärna undviker måste jag nog säga. Slut med choklad för den här veckan i alla fall, blir chai till frukost och mina milka kakor ska undan, ingen choklad i skolan heller. Bar liite på fredag/lördag i så fall. Klarar mig på lakrits.
Så nya tag, jag kan klara det här hur jobbigt den än känns och hur ont jag än har just nu.
Då va det två dagar sen jag bestämde mig för att sluta med min skinpicking, eller försöka rättare sagt.. Dagen har gått.. lite sådär. Inte så bra som igår men bara ett litet återfall, drog av kanske ett tiotal små hudbitar och rev upp några småsår så inte jätte farligt även om de va dumt. Men det är så svårt, känns som man fastnar i någon sorts trans, kan ju stå i timmar i den där transen och dra, riva, pilla och klämma. Oftast får jag små klara ögonblick ibland då tankar som "Vad hållet du på med?!" kommer, men de försvinner fortare än kvickt.
Imorgon är jag i alla fall iväg hela dagen nästan så borde gå bra.. det jobbiga är att jag inte får sminka mig och ska befinna mig runt hur många tjejer som helst i min ålder, har sån extrem ångest.
Då har första dagen med mitt löfte om att sluta med skipickingen gått. Och det har gått så otroligt bra! Inte rivit av en enda liten hudbit, klämt någonting eller ställt till det på något som helst sätt. Så glad att jag klarat första dagen. Trotts allt drog jag sönder hela ansiktet igår och mådde skit över hur allt såg ut så kunde mycket väl gått åt skogen idag. Kanske att det var för att jag knappt varit hemma på hela dagen, men känns ändå bra med lite positiv energi och så får jag väl fortsätta kämpa.
Undra hur lång tid det tar för såren jag redan har att läka.. Hoppas på mindre än en vecka i alla fall.
Försvann lite där ja.. men för att uppdatera er litegrann, eller mig själv rättare sagt, så i ungefär ett halvår skulle jag gissa på. Och det är bättre, inte bra, men bättre. Dock har jag ett problem, kan inte låta min hud vara, river och klämmer sönder den. Kan stå i timmar och hålla på..
Nu ska det vara slut på det. Inte en enda gång till, aldrig. Kände mig så fin innan idag, och så hamnade jag sådär lite för nära spegeln och nu ser jag bara sår över allt. Men det var sista gången, det lover jag, framöver blir det vatten och tvättning, bra mat och träning, ett exeplariskt liv. Jag kan göra det.
De två första veckorna har gått. Nu ska jag enligt tidigare användare sluta fjälla och det ska "börja gå mot det bättre". Skulle va på tiden tycker jag, acnen är waaaay worse än någonsin innan. Kinderna och hakan är värst, det gör riktigt ont och särskilt hakan har extremt mycket pormaskar nu. Pannan är småbucklig hela den, men gör i alla fall inte ont. Är också ganska trött på att så fort jag får minsta färg i ansiktet fjällas det bort, även om jag tycker jag fjällat ganska lite mot vad det beskrevs i häftet jag fick med...
Men nu är jag inne på vecka 3 och jag hoppas verkligen på förbättring! Skulle ju inte va fel att se lite bättre ut när skolan börjar nästa tisdag...
